Var hemma i Sverige förra veckan, stack hem den 18:e och kom tillbaka till Dublin igår. Att leva i exil när det är som absolut sämst med andra ord, detta eftersom jag varje gång jag är i Sverige förstår varför jag älskar att vara svensk – Sverige är helt enkelt världens bästa land, inget snack liksom. Jag mötte Mia på Skavsta, tog över ratten (stort, jag vet) och drog ner till Skåne, Skillinge närmare bestämt. Karlbergsgården står ju nämligen klar där nere, det är morsans och farsans hus, eller som Jens gillar att kalla det ‘ägor’, varför är det ingen som vet. Det är en sjukt skön setup de har skapat, en oas och idyll långt ifrån stressen i Stockholm eller andra storstäder.

Det är egentligen kommentarer överflödiga över hela veckan, det blev en riktig relaxarvecka med sjukt bra väder. Vi var där samtidigt som Jens, Lotta och Cornelia (kid’et som redan jobbar på Google ni vet) så vi hängde på stranden i Borrby eller Kyl varje dag, lapade sol i 25-30 grader och strålande sol (vinden kan dock göra så att gåshuden kommer krypande ibland, nackdelen med Skåne), drack Mojitos varvat med öl och allmänt njöt av att inte göra ett skit. Det är så semester ska vara tycker jag, känslan av att inte göra ett skit är galet underskattad när turister springer runt medan de planerar dagen efter. Vi hade ingen planering, inga måsten, bara sol, öl och snack stod som en gemensam nämnare. Nice.

Nu är det bara börja titta på vart höstresan ska gå. Vi är sugna på Vietnam eller Mexiko, men det lutar nog åt att det blir Thailand eller Bali. Bara för att inte göra ett skit.